Jag går ut i den värmländska skogen med min kamera. Jag behöver gå en stund, liksom gå av mig stadsbruset, innan jag saktar ner mina steg och låta mina ögon och nyfikenhet leda mig och mina fötter. Jag går saktare och saktare. Grenar, kvistar och lövverk blir till linjer och fält av ljust och mörkt, snarare än de växter de är. Jag använder min analoga kamera, en Nikon FE2, och det tar lite tid att titta genom den lilla sökaren, och skruva, titta, skruva lite till, justera, fundera över vad jag vill låta träda fram, vad jag vill sudda ut lite grann, vad är viktigt att behålla i bilden, vad…